Andra December - En liten Carolina på bilder
tisdag 2 december 2014
måndag 1 december 2014
FÖRSTA DECEMBER
Första December - Carolina, vem är jag?
Jag är en tjej som väldigt snart fyller 18 år vilket jag ser framemot så sjukt mycket, tänk dig liksom körkort, krogen, sjukanmäla sig själv, haha dock finns de ju nackdelar också så som att behöva betala mer vid olika tillfällen. Men jag är galet taggad ändå.
Mitt liv just nu består mest av jobbiga, stressiga dagar där man försöker klämma in lite leenden.
Min mormor säger hela tiden att jag har lite väl mycket för mig på en och samma gång och det är sant. Men jag vill så mycket och helst allt på samma gång, vilket verkligen inte är bra och helt enkelt inte funkar, då jag är en väldigt petig och tycker om när det är på mitt sätt, vilket innebär att jag lägger ner mycket tid och överanstränger det mesta. Som oftast slutar med stress.
Förutom att jag bor själv och måste laga mat, städa, tvätta och ta hand om mig själv, samt att jag går i skolan (andra året på gymnasiet, estetiskapogramet-inredning), så pluggar jag sten hårt med mitt körkort som är planerat att ta i januari. Jag har även precis gått klart all utbildning för att bli Friskis och Svettis ledare för barn och jobbar just nu på mitt pass. Sedan så dans jag 2 gånger i veckan.
Så soffhäng är något jag egentligen inte hinner med, men hamnar där lite för ofta ändå, haha.
Jag som person är som sagt lite petig och gillar mitt sätt. Jag är även en väldigt glad och oftast positiv person som vill sprida glädje. Jag är galet barnkär och speciellt när det angår mina små bröder eller små kusiner.
Några negativa saker om mig är att jag har otroliga humörsvängningar och inte bara då under en vis vecka i månaden utan typ exakt heeeela tiden. En till negativ sak med mig kan vara att jag håller gärna min innersta tankar och känslor för mig själv och pratar helst inte om hur jag egentligen mår.
Annars är jag nog glad, galen och positiv för det mesta.
This is me.
Jag är en tjej som väldigt snart fyller 18 år vilket jag ser framemot så sjukt mycket, tänk dig liksom körkort, krogen, sjukanmäla sig själv, haha dock finns de ju nackdelar också så som att behöva betala mer vid olika tillfällen. Men jag är galet taggad ändå.
Mitt liv just nu består mest av jobbiga, stressiga dagar där man försöker klämma in lite leenden.
Min mormor säger hela tiden att jag har lite väl mycket för mig på en och samma gång och det är sant. Men jag vill så mycket och helst allt på samma gång, vilket verkligen inte är bra och helt enkelt inte funkar, då jag är en väldigt petig och tycker om när det är på mitt sätt, vilket innebär att jag lägger ner mycket tid och överanstränger det mesta. Som oftast slutar med stress.
Förutom att jag bor själv och måste laga mat, städa, tvätta och ta hand om mig själv, samt att jag går i skolan (andra året på gymnasiet, estetiskapogramet-inredning), så pluggar jag sten hårt med mitt körkort som är planerat att ta i januari. Jag har även precis gått klart all utbildning för att bli Friskis och Svettis ledare för barn och jobbar just nu på mitt pass. Sedan så dans jag 2 gånger i veckan.
Så soffhäng är något jag egentligen inte hinner med, men hamnar där lite för ofta ändå, haha.
Jag som person är som sagt lite petig och gillar mitt sätt. Jag är även en väldigt glad och oftast positiv person som vill sprida glädje. Jag är galet barnkär och speciellt när det angår mina små bröder eller små kusiner.
Några negativa saker om mig är att jag har otroliga humörsvängningar och inte bara då under en vis vecka i månaden utan typ exakt heeeela tiden. En till negativ sak med mig kan vara att jag håller gärna min innersta tankar och känslor för mig själv och pratar helst inte om hur jag egentligen mår.
Annars är jag nog glad, galen och positiv för det mesta.
This is me.
onsdag 11 juni 2014
tisdag 10 juni 2014
söndag 8 juni 2014
onsdag 4 juni 2014
söndag 1 juni 2014
lördag 31 maj 2014
onsdag 28 maj 2014
söndag 25 maj 2014
lördag 10 maj 2014
tisdag 8 april 2014
fredag 28 mars 2014
tisdag 14 januari 2014
onsdag 8 januari 2014
fredag 3 januari 2014
onsdag 1 januari 2014
2013 IS OVER
Ett år fylld av tomma känslor.. Så skulle jag kunna beskriva år 2013, men då skulle de vara en stor lögn. Aldrig känt så mycket som jag känt detta år, både negativt och positivt. Olika känslor från dag till dag. Månad till månad.
Tvåtusentretton började som en dröm, helt perfekt. Men kanske för bra för att vara sant. Trotts sorgen, kämpade jag och levde på, jag var glad. Hela januari och februari.
I mars tog drömmen slut och blev en förjävlig månad. Men inget jag är ledsen för i dag, för den månaden fick mig stark. Jag byggde upp ett såg stort självförtroende och självkänsla som hjälpte mig så mycket.
I april och även maj fortsatte de, blev starkare o starkare för varje dag. Var riktigt stolt över mig själv.
Alla de dag som var jobbig och rent ut sagt förjävligt, ställde jag mig framför spegeln och bestämde mig. Jag lät mig få gråta, gråta tills tårarna tog slut, sen reste jag mig upp igen och kämpa vidare, intalade mig själv att jag klara allt.
Med min styrka gick jag till skolan varenda dag, trots sorgen och ensamheten som tryckte på. Jag var där. Jag kämpade. Ville vara stark. Men vissa dagar gick de bara inte, ville bara bort. Bort från allt. Ville inte visa mig svag, men ibland sprack de. Kommer fortfarande ihåg det som om de var i går, jag gick med sprängröda och tår fyllda ögon igenom korridorer fyllda av elever som stirra. Alla undra. Jag ville bara bort. Men istället för att gömma mig, så kämpa jag.
Jag säger det själv, och jag är jävligt stolt över mitt mod och mig själv.
I juni fick jag många minnen med en klass som funnits för mig, vet inte hur jag kan tacka dom. Jag gick även ut grundskolan med betyg som jag kämpat för och är sjukt nöjd med, fick även ett stipendium och sommarlovet började.
Sommarjobb stod högst upp på listan, jobbade som en galning och hade riktigt kul där, varenda dag. Sommarlovet var skönt och de mesta försvann, kunde njuta och levde dag för dag på bästa sätt.
Juli kom och även en resa, resan som tog mig till bättre tider. En månad var jag bort och lärde mig så mycket under den tiden. Hade ett toppen lov.
Sen blev de augusti och jag började gymnasiet och de var galet nog underbart. Med mitt självförtroende åkte jag till en helt annan stad och började en skola jag inte kände någon på, kan säga att de är ett av de bästa val jag gjort i mitt liv. Hamnade verkligen på rätt plats.
Min klass är underbar och känns så bra. Aldrig jobbigt att gå till skolan, bara en skön känsla. Lärt känns så otroligt fina människor och jag hoppas verkligen att dom finns kvar här i mitt liv vid min sida så länge som möjligt, helt otroligt fina vänner.
September och även oktober kom, kände mig stark och livet kändes så underbart. För varje dag som gick blev allt bara bättre. Känslor växte och jag var lycklig! Allt var bra.
Sen kom även november med sina bekymmer och förstörde allt, livet rasa samman igen och kände hur jag sakta, sakta tappa min styrka. Allt började om igen, ville bara bort. Ända utvägen var att kämpa. Hade så ont i hela kroppen, allt påverkade allt och var så arg på mig själv att jag hade blivit så svag. Kämpade.
December var alldeles full men ändå en månad som tankarna fick tid att flöda. Av decembers 4 veckor bestod 2 med operation, sjukhus och svältande, 1 vecka då jag hoppade över julen blandade känslor och reste bort.
Sen återstod de bara en vecka kvar, en vecka kvar på 2013. Den veckan fick mig att inse att jag har hittat tillbaka till mitt mod och till min styrka igen. Att jag är där jag är och vill vara, att trotts att jag har motgångar och måste kämpa så klara jag allt. Ibland med hjälp och ibland utan.
Vill bara säga en sista sak och de är att du måste bestämma dig för hur du vill leva ditt liv och kämpa för att uppnå de. Ingen kan hindra dig att nå dina mål och trotts motgångar och problem som uppstår så får du aldrig ge aldrig upp.
Med min styrka gick jag till skolan varenda dag, trots sorgen och ensamheten som tryckte på. Jag var där. Jag kämpade. Ville vara stark. Men vissa dagar gick de bara inte, ville bara bort. Bort från allt. Ville inte visa mig svag, men ibland sprack de. Kommer fortfarande ihåg det som om de var i går, jag gick med sprängröda och tår fyllda ögon igenom korridorer fyllda av elever som stirra. Alla undra. Jag ville bara bort. Men istället för att gömma mig, så kämpa jag.
Jag säger det själv, och jag är jävligt stolt över mitt mod och mig själv.
I juni fick jag många minnen med en klass som funnits för mig, vet inte hur jag kan tacka dom. Jag gick även ut grundskolan med betyg som jag kämpat för och är sjukt nöjd med, fick även ett stipendium och sommarlovet började.
Sommarjobb stod högst upp på listan, jobbade som en galning och hade riktigt kul där, varenda dag. Sommarlovet var skönt och de mesta försvann, kunde njuta och levde dag för dag på bästa sätt.
Juli kom och även en resa, resan som tog mig till bättre tider. En månad var jag bort och lärde mig så mycket under den tiden. Hade ett toppen lov.
Sen blev de augusti och jag började gymnasiet och de var galet nog underbart. Med mitt självförtroende åkte jag till en helt annan stad och började en skola jag inte kände någon på, kan säga att de är ett av de bästa val jag gjort i mitt liv. Hamnade verkligen på rätt plats.
Min klass är underbar och känns så bra. Aldrig jobbigt att gå till skolan, bara en skön känsla. Lärt känns så otroligt fina människor och jag hoppas verkligen att dom finns kvar här i mitt liv vid min sida så länge som möjligt, helt otroligt fina vänner.
September och även oktober kom, kände mig stark och livet kändes så underbart. För varje dag som gick blev allt bara bättre. Känslor växte och jag var lycklig! Allt var bra.
Sen kom även november med sina bekymmer och förstörde allt, livet rasa samman igen och kände hur jag sakta, sakta tappa min styrka. Allt började om igen, ville bara bort. Ända utvägen var att kämpa. Hade så ont i hela kroppen, allt påverkade allt och var så arg på mig själv att jag hade blivit så svag. Kämpade.
December var alldeles full men ändå en månad som tankarna fick tid att flöda. Av decembers 4 veckor bestod 2 med operation, sjukhus och svältande, 1 vecka då jag hoppade över julen blandade känslor och reste bort.
Sen återstod de bara en vecka kvar, en vecka kvar på 2013. Den veckan fick mig att inse att jag har hittat tillbaka till mitt mod och till min styrka igen. Att jag är där jag är och vill vara, att trotts att jag har motgångar och måste kämpa så klara jag allt. Ibland med hjälp och ibland utan.
Vill bara säga en sista sak och de är att du måste bestämma dig för hur du vill leva ditt liv och kämpa för att uppnå de. Ingen kan hindra dig att nå dina mål och trotts motgångar och problem som uppstår så får du aldrig ge aldrig upp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)