onsdag 25 december 2013

Jag drömmer med ögonen

I väntan på en bra framtid, förstörs allting bara mer. 
Man försöker. Chansar och tar risken. Man gör de man gjort förr och även då lovat sig själv att aldrig göra de igen. Men man gör de om och om igen och det sliter. Det sliter hårt på en. Trotts att man lovat sig själv att inte hamna i samma sits, så gör man de ändå och man tillåter sig själv göra de. Det finns inge stopp. Allting upprepas som en låt som står på repeat, om och om igen.
Att man aldrig lär sig. Men vad vore ett liv utan försök och risker? Vore det ens ett liv? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar