New Year's Dress

FREEDOM

Slita av sig skorna och springa fritt, känna sanden mellan tårna, sluta ögonen och bara känna. Känna frihet. Vara 10 igen och bara njuta. Stanna till och bara vara. Plocka snäckor och doppa tårna i de iskalla vattnet, frihet att få vara liten. Njuta. Traska i timmar längst havets ljud och solen strålar.

En känsla jag inte vill släppa, så härligt och den bästa sättet att rensa kroppen. Man glömmer allt, man är lite. Liten och oskyldig. En overklig värld helt enkelt.

Jag hoppar ut för

Att från ena stunden sitta på botten till att flyga upp till toppen, får en lycklig som fan. Men dock bara för stunden.

Jag vet att nästan alla kan hålla med om att det går fort i dem svängarna. Positivt or negativt. Både och, beroende på vart ifrån man börjar. Fort går de iaf, både upp och ner. Man vill bara skratta åt det dåliga och gråta åt det bra, precis så som om det inte var någoting.

Varför ska vi göra livet så svårt för oss själva? Och är de verkligen vi själva som gör de så svårt för oss, de kanske är DU som gör de svårt för honom, eller HON som gör de svårt för dig. 

Låt inte någon hindra dig från att göra dina val, du väljer och vänta inte, för då finns chansen att någon väljer åt dig och de slutar aldrig bra. Så var stark och välj.

Jag drömmer med ögonen

I väntan på en bra framtid, förstörs allting bara mer. 

Man försöker. Chansar och tar risken. Man gör de man gjort förr och även då lovat sig själv att aldrig göra de igen. Men man gör de om och om igen och det sliter. Det sliter hårt på en. Trotts att man lovat sig själv att inte hamna i samma sits, så gör man de ändå och man tillåter sig själv göra de. Det finns inge stopp. Allting upprepas som en låt som står på repeat, om och om igen.

Att man aldrig lär sig. Men vad vore ett liv utan försök och risker? Vore det ens ett liv?